Myssjö baptistförsamling

Församlingen bildades 1859, tyvärr saknas protokoll från den tiden. De äldsta är från 1879.
År 1880 var den som störst och räknade ca 140 medlemmar och var Jämtlands största landsbygdsförsamling. 12% av invånarna i Myssjö socken var medlemmar i baptistförsamlingen. Församlingen har kallats för "församlingarnas moder" eftersom flera församlingar har bildats genom den, främst i södra Jämtland och Härjedalen. Flera vittnen har växt upp i församlingen och påverkat församlingsbildningar i hela riket och även i andra länder genom förkunnare som John Ongman, Jonas Stadling, m.fl.
Man brukar tala om två olika sjustjärnor av vittnen. En från senare delen av 1800-talet och en från början av 1900-talet.

Nyss förrän Anders Bogren kom till Myssjö var läget i församlingen dåligt. Någon lär ha uttryckt följande ord: ”Nyss förrän Bogren kom var vår ställning som baptister så usel att man knappt visste om det var värt att bedja Gud hjälpa". 1879 döptes 79 personer till Kristus och församlingen fick ett rejält lyft. Flera kom också till tro de följande åren. Bogren som själv blev baptist fick betyda mycket för hela Jämtland och flera av de norrländska landskapen. Väckelsen tycks inte bara ha berört baptismen utan även de övriga frikyrkosamfunden. Det verkar även vara så att delar av statskyrkan berördes av hans förkunnelse trots att kyrkan som institution intog en negativ hållning och t.o.m. varnade för detta svärmeri. Bogren som var från Ockelbo var en enkel olärd man som vandrade i gemenskap med Gud. Han fick inga rekommendationer av människor men ägde tydligen rekommendation från Herren. Talesättet var"Här kommer Gud och Bogren".
Han växte upp som en vilde, kunde varken skriva eller räkna. Han fick sitt andliga intresse genom prästen i Ockelbo E.J Ekman ( som senare blev pastor inom missionsförbundet ). Bogren blev omvänd och började snart vittna. Han var mycket djärv och ivrig i sitt vittnande och fick snart motstånd från värld och vänner. När motståndet ökade blev han ännu ivrigare t.o.m. hans trossyskon tyckte att han gick på för hårt. Hans iver ledde honom till vansinne, han blev liksom fattad av en ond andemakt, kastades omkull, skrek, svor och tuggade fradga. Bogrens trosfränder som försökt lugna ner honom blev tvungna att låsa in honom.
Efter några dagars bönekamp när han låg som död på golvet och fick frågan hur det var med honom svarade han "Jo, Tack och Lov, nu är det över. Händelsen förändrade hans liv, han fick rådet att lugna ned sig av prästen som också gav honom plats som dräng på prästgården.
Efter 6-års vedhuggning upplevde han kallelsen över sitt liv. En tydlig röst sa "Du ska ut och predika Anders". Det fanns en oro för röster i hans liv efter den tidigare upplevelsen men kallelsen ville inte släppa honom. Anders rådgjorde med prästen som var en god och erfaren själasörjare. Ekman som upplevt ett andligt uppvaknande i kyrkan och haft många själavårdssamtal avrådde Bogren från att resa ut och predika. Orsaken var Anders tidigare upplevelse och en viss skepticism till inre röster samt Anders låga utbildning. Kärleken och nöden för de förlorade var dock starkare än prästen avrådan och Bogren packade sin ränsel med bibel, Lutherska skrifter, och en huspostilla. Med Sions toner i hjärtat begav han sig iväg genom Gästrikland till Härjedalen, Medelpad och Jämtland. Trots motstånd med misshandel, stenkastning och förföljelse av olika slag predikade han i fullsatta stugor. Bogren predikade ett enkelt budskap och var mycket beroende av inspiration. Han tog en tumvers, gjorde en enkel utläggning, använde ofta dråpliga bilder och vittnesbörd. Det fanns ofta en profetisk skärpa och träffsäkerhet i budskapet vilket ledde till att många upplevde nöd över sin situation och ropade till Gud om nåd och förbarmande. Han sjöng mycket och var en hängiven bedjare som var övertygad om att det skulle bli väckelse där han drog fram. Han räknas till en av Baptistsamfundets mest nitiska och framgångsrika evangelister. Han hade en mycket enkel livsstil, gick ofta till fots långa sträckor, och var mycket rädd för högfärd och högmod. Det finns åtskilliga historier om detta i Anders Backmans bok "En märklig väckelsepredikant".
Myssjö Baptistförsamlings protokoll nämner inte mycket om denna märkliga rörelse som var så betydelsefull för församlingen.

Det är klart att det måste varit en speciell väckelsetid från Gud när Bogren drog fram, det fanns inga direkta mänskliga förutsättningar. Under två års tid kunde man inte höra talas om någon danstillställning eller något supgille utan mötena i församlingen tycks varit bygdens stora intresse. Hasselberg menar dock att det var en andlig okunnighet som var orsaken till framgångarna. Församlingen undgick inre stridigheter under denna tid. Det fanns ett ungt och driftigt ledarskap i församlingen som fick känna sig myndiga och ta ansvar. Församlingen var en motkultur till världen och kyrkans världsliga och borgliga hållning. Det var även en stark ungdomsrörelse på denna tid som satte sig upp mot det etablerade.
Efter några år blev det en avmattning och en dalgångsperiod. Gudstjänsterna besöktes allt mindre. Förkunnelsen verkar ha haft en mer inriktning på profetiska syner och de yttersta tingen. Några predikanter gick till hårda angrepp mot kyrkan. En likgiltighet hos medlemmarna och spänningar i relationer kan observeras i protokollen samt diskussioner om försoningsläran. Man får en känsla av att lagiskheten tilltog.
Församlingen stod nu inför en identitetskris. Vad skulle man vara? En motkultur mot värld och kyrka eller en delkultur. Församlingen utvecklades i riktning mot delkultur, den blev allt mer accepterad. Allmänheten besökte kapellet och medlemmarna i baptistförsamlingen besökte kyrkan. Någon har sagt att det blev en blandning av profan och religiös nöjesverksamhet.

Vardagsskola:

Någon gång på 1860-talet startade församlingen skola.
Den förste läraren som avstängdes från kyrkskolan i Myssjö var Olof Svanström. Han blev församlingens förste lärare, följd av Anders Backman,Mårten Palm och Ingegerd Tellström. Tellström var en mycket framgångsrik lärarinna som undervisade och uppmanade barnen att vara renliga och propert klädda vilket orsakade en förmaning från församlingens föreståndare som menade att man inte skulle uppmuntra barnen till högmod och nymodiga fasoner.
Nästan alla socknens barn gick i församlingens skola, kyrkskolans lärare hade i stort sett bara att hämta ut lönen. Pastorsämbetet försökte fängsla Ingeborg men personen som skulle verkställa beslutet hade själv egna barn i skolan på kapellet vilket ledde till att hon fick fortsätta undervisningen. Jonas Stadling hade utformat en lärobok som kom att kallas Stadlings katekes som användes i stället för den vanlig katekesen. Efter 25 verksamma år ansåg man att den vanliga skolan hade bättrat sig, varför man upphörde med den egen skolan. Lärarbrist och ekonomiska problem låg också bakom beslutet.
1911 hade församlingen 6st söndagsskolor fördelade på de olika byarna. Man hade också junior och ungdomsförening samt en diskussionsförening där man dryftade andliga och profana frågor. T.ex. "Hvad är tro på Gud"?, "Varuti består Guds barns lycka och sannhet"?, "Hvad menas med att växa i nåden och vår Herre Jesu Kristi kunskap"?, "Hur böra vi anse en medlem av vår församling som formar kärleksförbindelse med otroende"? osv..

Kapellet användes inte bara till församlingens mötesverksamhet. Tinget hyrde det. Ibland hyrdes det av nykterhetsrörelsen, främst blåbandet. Man motverkade ej godtemplarna men man deltog inte själv med där eftersom man inte räknade med Gud där. Det förekom lantmannakurser där, men man var mer tveksam till politiska partiers möten på kapellet. Varje medlem var fri att rösta på vilket parti man ville men en baptist borde tillhöra de frisinnade. 1918 under spanska sjukan var kapellet inrett till sjukstuga med sjukhussängar, likaså fick det tjäna som brödkortsbyrå under nödtider.
1910 diskuterades utbyggnad av kapellet, man ansåg det vara för litet och att man behövde rymligare lokaler. Backman reserverade sig mot förslaget, han ansåg att man borde bygga ett nytt efter en ide från en pastor Erik Rosén. Det skulle vara en minnesbyggnad över alla framstående män som utgått från socknen. Denna memorialkyrka skulle bekostas från Amerika, där man ansåg intresset stort för denna byggnad. Kyrkan skulle vara en prydnad och heder för bygden. Backmans förslag mottogs ej, Myssjöborna ansåg att Rosén skulle sköta sitt och att man inte skulle tigga, utan bygga med egna medel som man själv ville ha det. Frågan är om det inte blev som Backman ändå önskade, arbetet blev förhalat och Backman genomdrev en nybyggnation av kapell på samma tomt som invigdes 1925, men ej understött från Amerika.
Beslutet fattades i ett dåligt besökt församlingsmöte.

Enligt Carl-Erik Sahlberg var en av de första som döptes i Jämtland kvinna, nämligen Brita Svensson från Oviken.
Hon döptes i Östersund den 30/11 1856.
Enligt församlingsprotokollet valdes den första kvinnan in i styrelsefunktion 1916, tidigare var detta begränsat till bara män.
1865 bildades kvinnornas syförening och den första kvinnliga söndagsskolläraren valdes 1910.
Från denna tid är det bara männens röster som är protokollförda. Kvinnan vittnade bara vid inträde och dop. Någon sade att kvinnan av barmhärtighet skulle skonas från predikandet. Hon uppmanades även att bära schal.
Ongman skrev 1910 en försvarskrift för kvinnan i evangeli verksamhet "Kvinnans rätt att förkunna evangelium". 1914 bildades inom Svenska baptistsamfundet ett kvinnoförbund.

Det finns många intressanta fakta och personligheter som skulle kunna tas med i ett sådant här arbete, men det mesta finns redan nedskrivet.
En person som skulle kunna nämnas är Sven Olofsson, som var son till den förste föreståndaren i församlingen. Han var affärsman i Hovermo, föreståndare för söndagsskolan, en god talare och sångare, en duktig gitarrist samt en föregångsman inom musiken.
Ongman och Stadling finns det en hel del att läsa om, men för mig (Anders Silfverdal) skulle det vara av intresse att se lite mer om vem Sven Jönsson (min farmors morfar) var. Han var församlingens föreståndare i 20 år, från 1866-1886.Han hade även en bror som hette Petrus Englund som var en av pionjärmissionärerna i Etiopien för EFS.

Idag består församlingen av 4 medlemmar men församlingen bedriver verksamhet även om den inte är lika stor och man är beroende av de närliggande församlingarna.(Lockåsens och Ovikens baptistförsamlingar) Det finns en trohet i tjänandet och i förbönen för Myssjöborna som jag tror kommer att ge resultat och Guds trofasthet är ännu större än människors trohet.

Myssjö Baptistförsamlings protokoll 1879-1925
Backman Anders, "En märklig väckelsepredikant", B-Ms Bokförlag, Stockholm 1921
Sundstedt Artur, "Här kommer Gud och Bogren", Harriers förlag, Nacka 1980
Sahlberg Carl-Erik, "Frikyrka och väckelse i Jämtland 1850-1940", Jämtlands Läns Museum, Östersund 1982
Larsson Maria, "Hur 4, Föreningsliv", Landsarkivet och Föreningsarkivet i Jämtland, Östersund1991